Kärlek visas i vänlighet, hövlighet, förbarmande och saktmod. Ansiktsuttrycket (240) ändras. Himmelens frid uppenbaras. Det ses en vanemässig hövlighet, mera än blott mänsklig kärlek. Människor får del av det gudomliga. Kristus äras genom karaktärsutvecklingen. När dessa ändringar inträffar, bryter änglar ut i hänryckt sång, och Gud och Kristus gläder Sig över själar, som danas till gudomlig likhet.