Vid detta tillfälle satte jag stort värde på det kristna hoppet. Scenen framför mig förde tankarna till Herrens stora vredes dag, när hans vredes storm kommer att drabba den stackars syndaren. Då kommer det att vara förtvivlade rop och tårar, bekännelse av synd och vädjan om nåd, när det är för sent. ”Ni vägrade att lyssna när jag kallade på er, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. Alla mina råd har ni struntat i och mina tillrättavisningar ville ni inte veta av. Därför ska också jag skratta åt er olycka, och jag ska håna när förskräckelsen drabbar er.”