Först gavs en särskild signal av basunblåsarna för att väcka folkets uppmärksamhet. Därefter skulle alla vara uppmärksamma och lyda basunernas tydliga ljud. Basunernas röster var inte otydliga. Därför fanns heller ingen ursäkt för förvirring när det gällde stammarnas rörelser. Den översta befälhavaren för varje avdelning gav bestämda anvisningar om de förflyttningar som de skulle göra. Ingen som var uppmärksam lämnades i okunnighet om vad de skulle göra. Om någon försummade att rätta sig efter de befallningar som Herren gav till Mose, och genom Mose till folket, så bestraffades han med döden. Det vore inte någon ursäkt att påstå att de inte förstod vad befallningarna betydde, för då skulle de bara bevisa att de var okunniga med flit, och de fick ett rättvist straff för sin överträdelse. Om de inte kände till Guds vilja för dem, så var det deras eget fel. De hade samma möjlighet som det övriga folket att ta till sig den information som gavs. Följaktligen var deras synd att inte veta eller förstå lika stor i Guds ögon som om de hört och sedan överträtt.