Bröderna och systrarna samlades för att be speciellt för mig. Min önskan blev uppfylld. Jag kände Guds välsignelse och blev förvissad om att han älskade mig. Men värken fortsatte och jag blev svagare och svagare för varje timme som gick. Bröderna och systrarna samlades igen för att lägga fram mitt fall för Herren. Jag var så svag att jag inte kunde be högt. Mitt utseende verkade försvaga tron hos dem som fanns runt omkring mig. Då såg jag Guds löften inför mig, på ett sätt som jag aldrig hade gjort tidigare. Jag tyckte att det verkade som om Satan försökte slita mig ifrån min man och mina barn och lägga mig i graven. Dessa frågor dök upp i mitt sinne: Kan du lita enbart på Guds löfte? Kan du gå framåt i tro oavsett hur saker och ting verkar? (94) Tron vaknade igen. Jag viskade till min man: ”Jag tror att jag kommer att tillfriskna.” Han svarade: ”Jag önskar jag kunde tro det.” Jag drog mig tillbaka den natten utan att ha blivit bättre, men med en fast förtröstan på Guds löften. Jag kunde inte sova, men fortsatte att be min tysta bön. Strax före gryningen somnade jag.