Vittnesbörd för Församlingen Band 1 kapitel 3. 25. Från sida 25 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Jag tänkte att jag skulle få den fördömda syndarens öde, att för evigt uthärda helvetets flammor, så länge Gud själv existerade. Denna uppfattning blev allt djupare i mitt sinne, tills jag var rädd att jag skulle förlora förståndet. Jag brukade se på de stumma djuren med avund eftersom de inte hade någon själ som kunde straffas efter döden. Många gånger önskade jag att jag aldrig hade blivit född. |