Mörkrets makter samlar sig omkring själen och utestänger Jesus från vår syn, och tidvis kan vi bara vänta i sorg och bestörtning tills molnen passerar. Dessa perioder är ibland fruktansvärda. Det vi hoppas verkar inte slå in och missmod griper oss. I dessa fruktansvärda stunder måste vi lära oss att förtrösta, att helt förlita oss på försoningens förtjänster, och att i all vår hjälplösa ovärdighet förlita oss på den korsfäste och uppståndne Frälsarens förtjänster. Vi kommer aldrig (310) att gå under när vi gör det - aldrig! När ljuset lyser på vår stig är det inte svårt att vara stark i nådens kraft. Men att vänta tålmodigt i hoppet, när moln omsluter oss och allt är mörkt, kräver tro och underkastelse som gör att vår vilja uppslukas av Guds vilja. Vi blir för snabbt missmodiga och ropar enträget om att prövningen ska tas bort från oss, när vi i stället borde be om tålamod att uthärda och nåd att övervinna.