Jesu handlingar styrdes av syndares eviga väl. Han gick omkring och gjorde gott. Att göra väl var hans själs liv. Han gjorde inte bara gott mot alla som kom till honom och tiggde om hans nåd, han sökte enträget efter dem. Han blev aldrig upprymd av beröm eller nedslagen av klander eller besvikelser. Han var vid gott mod när han mötte det hårdaste motstånd och den grymmaste behandling. Den viktigaste lektion som Inspirationen gett oss höll Kristus för en enda lyssnare. När han satte sig vid brunnen för att vila, eftersom han var trött, kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Han såg ett tillfälle att nå hennes sinne och genom henne nå samariterna som var i stort mörker och villfarelse. Fast han var trött framställde han sitt andliga rikes sanningar. De fängslade den hedniska kvinnan och fyllde henne med beundran för Kristus. Hon gick iväg och förkunnade nyheterna: "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." Denna kvinnas vittnesbörd omvände många till tro på Kristus. Genom det hon berättade kom många för att höra honom själva och trodde på grund av hans egna ord.