Guds ord sätter frosseriets synd i samma kategori som dryckenskap. Så anstötlig var denna synd i Guds ögon, att Han gav Mose anvisningar om, att ett barn (455) som inte kunde behärska sin aptit, utan ville fylla sig med allt som smakade gott, av sina föräldrar skulle föras fram inför Israels härskare och stenas till döds. Frossarens tillstånd ansågs som hopplöst. Han skulle inte bli till nytta för andra utan vara en förbannelse för sig själv. Ingen kunde lita på honom i något avseende. Hans inflytande kommer alltid att smitta av sig på andra och världen skulle vara bättre utan en sådan karaktär, eftersom hans fruktansvärda brister skulle förevigas. Ingen som har någon känsla för sitt ansvar inför Gud, kommer att tillåta djuriska lidelser att kontrollera förnuftet. De som gör detta är inte kristna, vilka de än är och hur upphöjd deras bekännelse än är. Kristi förmaning är: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt. 5:48) Här visar Han oss att vi kan vara lika fullkomliga inom vårt ansvarsområde, som Gud är i Sin.