Det enda hopp som finns för dem i Laodicea är en klar syn på deras ställning inför Gud - kännedom om deras sjukdoms natur. De är varken kalla eller varma, de intar en neutral ställning och på samma gång smickrar de sig med att de inte behöver någonting. Det trovärdiga och sannfärdiga Vittnet hatar detta ljumma tillstånd. Han avskyr dessa människors likgiltighet. Han säger: "Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm." (Upp. 3:15.) Likt ljummet vatten, är de motbjudande för Hans mål. De är både ointresserade och (88) själviskt envisa. De engagerar sig inte helhjärtat och noggrant i Guds verk så att de är ett med dess intressen, utan håller sig på avstånd och är beredda att lämna sina förtroendeposter när deras världsliga och personliga intressen kräver det. Den inte nådens verk fattas i deras hjärtan och om sådana sägs det: "Du säger ju: 'Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet; och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken."