Med stor iver gav Jesus akt på de skiftande ansiktsuttrycken hos sina lyssnare. De ansikten som uttryckte intresse och uppskattning, gav honom stor tillfredsställelse. När sanningens pilar trängde in i själen och bröt ned egenkärlekens barriärer och åstadkom ångerfull villighet till bättring och till sist tacksamhet, blev Frälsaren glad. När han lät blicken glida ut över folkskarorna och upptäckte ansikten som han tidigare hade sett, upplystes också hans eget ansikte av glädje. I dem såg han kommande undersåtar i sitt rike. När den tydligt förklarade sanningen avslöjade en eller annan omhuldad villfarelse lade han märke till de förändrade ansiktsuttrycken, den kalla, avvisande blicken, som talade om att upplysningen var ovälkommen. När han såg människor avvisa fridens budskap, berörde det honom mycket djupt.