De män, som nu står framför folket som Kristi representanter, har oftast mera förmåga, än de har upplärning, men de tar inte sina förmågor i bruk, de använder inte sina förmågor, genom att nyttja sin tid och sina möjligheter på bästa sätt. Nästan alla förkunnare ute på missionsfältet, skulle, om de hade använt sin Gudagivna styrka, inte bara ha varit duktiga på läsning, skrivning och grammatik, utan även i språk. Det är väsentligt för dem, att sikta högt. Men de har ogärna satt styrkan på prov, för att uppnå en högre standard i kunskap och i religiös insikt.