Med det djupaste intresse, tömde Jesus ut Sin själs börda i ord av tröst, råd och bön, som alltid skulle förbli inpräntade i Hans lärjungars sinnen och hjärtan. Dessa ord från Frälsarens läppar, förevigade av den inspirerade Johannes i kapitlen femton, sexton och sjutton, upprepades gång på gång av lärjungarna, för att stärka deras sjunkande hjärtan under deras stora besvikelse och prövningar. Men inte förrän efter uppståndelsen förstods och uppskattades de ord, som uttalades vid detta minnesvärda tillfälle.