Hans handleder, som hade svullnat upp av, att bära de gruvliga länkarna, var nu fria från kedjorna, och han insåg, att hans frihet icke var inbillning, utan välsignad verklighet. Om morgnen skulle han ha förts bort, för att dö, men se, en ängel hade befriat honom från fängelse och från död. ”När Petrus blev sig själv igen sade han: ’Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig.’” {Vers 11.}