Patriarken bad fortfarande om något synligt tecken som bekräftelse på sin tro och som bevis för efterkommande släkter, att Guds nådiga beslut rörande dem skulle verkställas. Herren nedlät Sig till, att ingå förbund med Sin tjänare. Härvid använde Han sådana ceremonier, som var brukliga ibland folket vid stadfästelsen av högtidliga överenskommelser. Enligt den gudomliga föreskriften, offrade Abraham en kviga, en get och en vädur, vardera tre år gammal, samt styckade kropparna mitt itu och lade det ena stycket mitt emot det andra. Till dessa lade han en turturduva och en ung duva, men dessa styckade han inte. Sedan detta skett, gick han vördnadsfullt mellan delarna av offret och avlade ett högtidligt löfte inför Gud om, att ständigt lyda Honom. Han vaktade kropparna troget till solnedgången, för att skydda dem från att bli besmittade eller uppätna av rovfåglar. Strax före solnedgången föll en tung sömn över honom, "och skräck överväldigade honom, ett stort mörker." Och Gud sade till honom, att han ej kunde vänta sig, att han genast skulle få ta landet i besittning, samt omtalade för honom, vilka lidanden hans efterkommande måste genomgå, innan de kunde bosätta sig i Kanaan. Återlösningsplanen, med Kristi död som det stora offret och Hans återkomst i härlighet, framställdes här för honom. Abraham såg även Jorden återställd till sin paradisiska skönhet. Jorden skulle ges honom till evig besittning, som löftets slutliga och fullständiga uppfyllelse.