Jakob tjänade troget i sju år för Rakel, och dessa år "var som några få dagar, eftersom han älskade henne." Men den själviske och snåle Laban, som önskade att behålla i sin tjänst en så duglig tjänare, handlade väldigt bedrägligt, då han gav honom Lea i stället för Rakel. Det förhållandet, att Lea själv hade del i bedrägeriet, ingav Jakob motvilja för henne. Då han med förtrytelse tillrättavisade Laban, erbjöd denne honom Rakel, om han ville tjäna i sju år till. Men fadern vidhöll, att Jakob ej skulle skilja sig från Lea, eftersom detta skulle komma att vanära familjen. Jakob kom sålunda i en högst plågsam och prövande ställning, men han beslöt omsider att behålla Lea och att gifta sig även med Rakel. Han älskade ständigt Rakel mest, men hans förkärlek för henne väckte missunnsamhet och svartsjuka, och de två systrarnas tävlan gjorde hans liv bittert.