Enligt de egyptiska lagarna, måste alla, som innehade kungatronen, bli medlemmar av prästkasten, och Moses skulle, som tronarvinge, invigas i den nationella religionens hemligheter. Prästerna var ålagda denna plikt. Men fastän Moses var en ivrig och outtröttlig student, kunde man ej förmå honom, att delta i gudarnas tillbedjan. Man hotade honom med förlust av kronan och varnade honom för, att prinsessan ej längre ville erkänna honom, om han framhärdade i, att vara den hebréiska tron trogen. Men han var orubblig i sitt beslut, att ej dyrka någon annan, än den ende Guden, himmelens och Jordens Skapare. Han diskuterade med präster och tillbedjare, framhållande för dem dårskapen i deras vidskepliga vördnad för döda föremål. Ingen kunde motbevisa hans argument, eller ändra hans beslut; men man hade likväl för en tid tålamod med hans bestämdhet på grund av hans höga ställning och den ynnest, som han stod i hos både kung och folk.