Kristi bild återspeglades i Samuels karaktär. Det var renheten hos vår Frälsares liv, som framkallade Satans vrede. Detta liv var världens ljus, och det uppenbarade det fördärvade tillståndet hos människornas hjärtan. Det var Kristi helighet, som mot Honom tände falska religionsbekännares häftiga lidelser. Kristus ägde ingen jordisk förmögenhet och ära, men de gärningar, som Han utförde, visade, att Han var i besittning av en större makt, än någon jordisk furste. Judarna väntade, att Messias skulle komma och krossa förtryckarens ok; men de begick likväl fortfarande de synder, på grund av vilka de kommit under detta ok. Hade Kristus skylt över deras synder och prisat deras fromhet, skulle de ha antagit Honom som sin kung; men de kunde inte uthärda, att Han oförskräckt bestraffade deras laster. De föraktade den älskliga karaktär, i vilken välgörenhet, renhet och helighet var de ledande dragen och som ej hatade något annat, än synden. Så har det varit under alla tider. Ljuset från himmelen bringar fördömelse över alla, som vägrar att vandra i det. När hycklare tillrättavisas genom deras föredöme, vilka hatar synden, blir de Satans verktyg samt plågar och förföljer de troende. "Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas." Andra Timoteusbrevet 3:12.