Ehuru den onde anden i sitt tal till Saul fördömde hans synd och förutsade hans bestraffning, åsyftade han likväl inte att leda honom till bättring, utan att egga honom till, att falla i förtvivlan och förgöra sig själv. Men genom smicker lyckas i allmänhet frestaren bäst, att bringa människorna till undergång. Forntidens hedniska gudalära uppmuntrade den mest tygellösa utsvävning. Guds bud, som fördömer synden och påbjuder rättfärdigheten, blev åsidosatta, sanningen blev ringaktad, och otukten tilläts ej bara att existera, utan folket uppmuntrades även till att utöva den. Spiritualismen förklarar, att det ej finns någon död, synd, dom eller någon vedergällning; att människorna är "ej fallna halvgudar"; att begäret är den högsta lagen, och att människan ej är ansvarig för någon annan, än sig själv. De hinder, som Gud har upprättat för att skydda sanning, renhet och vördnad, bryts ned, och många blir därigenom uppmuntrade till att synda. Visar inte en sådan lära, att den har samma upprinnelse som de onda andarnas tillbedjan?