När tre månader hade förflutit, beslöt han sig för, att göra ett annat försök med att flytta arken, och han sökte nu att i varje avseende utföra Herrens anvisningar. De främsta männen i riket blev åter uppmanade att infinna sig, och en stor folkmängd samlades omkring gittitens boning. Man lyfte nu arken vördnadsfullt och försiktigt upp på axlarna åt män, som Gud hade förordnat till denna tjänst, folket ordnade sig till ett stort tåg och begav sig åstad med bävande hjärtan. Efter att man gått sex steg, lät David tillkännage genom trumpeten, att man skulle stanna, eftersom han ville offra "en tjur och en gödkalv". Fruktan och bävan måste nu vika för glädje. Kungen hade tagit av sin kungliga dräkt och klätt på sig en anspråkslös linnekåpa, lik den prästerna bar. Denna handling visade inte, att han åtagit sig prästerliga förrättningar – ty såväl andra personer som prästerna bar stundom denna kåpa – utan han ville ställa sig lika med sina undersåtar inför Gud i denna heliga tjänst. Jehova var den ende, som på denna dag skulle tillbedjas och bli föremål för vördnad.