Det är fullbordat Folket väntade under tystnad på, att detta förskräckliga skådespel skulle få en ände. Solen skiner åter, men Kristus är omgiven av mörker. Plötsligt lättar mörkret från korset, och med en klar röst lik en basun, som tycks återljuda genom hela skapelsen, ropar Jesus: ”’Det är fullbordat” (Joh. 19:30). ”’Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” (Luk. 23:46). Ett ljus omgav korset och Frälsarens ansikte strålade av en härlighet, som liknade solens. Sedan böjde han huvudet ned mot bröstet och dog. |