Domen över Stefanus var olaglig; men de romerska myndigheterna hade mutats med stora penningbelopp, för att inte undersöka saken. Saulus tycktes vara genomsyrad av en vanvettig iver efter, att få Stefanus prövad och avrättad. Han verkade vara vred över sin egen dolda överbevisning om, att Stefanus blev ärad av Gud under den stund, då han blev vanärad av människor.