Vid detta tillfälle var inte Tomas med. Han kunde inte på ett ödmjukt sätt ta till sig lärjungarnas berättelse. Bestämd och självsäker hävdade han att inte skulle tro innan han stuckit sina fingrar i hålen på Jesu händer och fört in handen i hålet efter spjutet som grymt stuckits in i hans sida. På så sätt visade han brist på förtroende för sina bröder. Om alla krävde samma bevis nu skulle ingen ta emot Jesus och tro på hans uppståndelse. Men det var Guds vilja att lärjungarnas berättelse skulle tas emot av dem som inte själva kunde höra och se den uppståndne Frälsaren. Tomas otro gjorde Gud besviken. Då Jesus åter igen besökte sina lärjungar var Tomas där, och när han såg Jesus trodde han. Men han hade tidigare påstått att han inte skulle vara nöjd med att bara se. Han ville också röra vid Jesu kropp och Jesus tillmötesgick hans önskan. Tomas utbrast: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser” (Joh. 20:28, 29).