Till stor skräck för hans nya övervakare förklarade snart flera av munkarna att de omvänt sig till protestantismen. Genom gallret i sin cell hade Tausen undervisat sina klosterbröder om sanningen. Hade dessa danska fäder känt till kyrkans planer att ta itu medkätteriet, skulle man aldrig mer ha fått höra Tausens röst. Men i stället för att ge honom en grav i en eller annan underjordisk fängelsehåla, fördrevs han från klostret. Nu stod de maktlösa. En kunglig förordning, som just hade utfärdats, beskyddade den som anslöt sig till den nya läran. Tausen började predika. Kyrkorna öppnades för honom. Folk strömmade till för att lyssna. Också andra förkunnade Guds ord. Nya testamentet, som blev översatt till danska, fick stor spridning. De ansträngningar som katolikerna gjorde för att hejda arbetet bidrog bara till att påskynda det. Under loppet av en kort tid förklarade Danmark att landet hade tagit emot den lutherska läran.