Pseudo-Isidor använde som underlag för sin förfalskning en kolIeknon av äkta kanoniska urkunder kallade Hispana Gallica Augustodunensis och minskade därigenom risken för upptäckt, eftersom kompilationer av kanoniska skrifter vanligen gick till så, att man lade nya skrifter till gamla. Hans förfalsknmgar blev därigenom mindre framträdande, då de sammanfördes med äkta material. Ovederhäftigheten i Pseudo-Isidors förfalskningar är nu obestridligt erkänd, vilket har bevisats med inte bevis, källforskning, de metoder som använts och förhållandet att detta material var okänt före 852. Historikerna är överens om att 850 eller 851 är den mest sannolika tidpunkten för fullbordandet av denna kollektion, eftersom dokumentet först citeras i, Admonitio, i domkapitlet i Quiercy 857.