I en av sina traktater, där han talar om påven och dem som samlar pengar åt honom, säger han: ”De drar de fattiga människornas livsuppehälle ur landet. Många tusen mark av kungens pengar används varje år till sakrament och andliga ting som är förkastligt kätteri och simoni (=köp och försäljning av kyrkliga ämbeten). De kommer därigenom hela kristenheten att stödja och upprätthålla detta kätteri. Ja, om vårt land hade en stor hög av guld, och inga andra människor tog något av det än dessa stolta, världsliga prästers penninginsamlare, skulle säkert hela den högen till sist bli förbrukad. Påven fortsätter nämligen att föra ut pengar ur landet och sänder inte något tillbaka annat än Guds förbannelse över hans simoni.” (John Lewis, History of the Life and Sufferings of J. Wiclif, s 37).