Alla, som gå i Guds skola, behöfva sådana ensamma stunder, då de ostördt kunna samtala med sina egna hjärtan, med naturen och med Gud. Inom dem skall ju utvecklas ett lif, som icke är i harmoni med världen, dess bruk och vanor, och de behöfva vinna personlig erfarenhet i att inhämta kunskap om Guds vilja. Hvar och en af oss måste personligen höra Gud tala till hans hjärta. När hvarje annat ljud har tystnat och vi i stillhet bida inför honom, gör själens stillhet hans röst mera tydlig. Han bjuder oss: "Blifven stilla och besinnen, att jag är Gud." Detta är den mest verksamma förberedelsen för allt arbete, som utföres för Gud. Den, som blifvit sålunda vederkvickt, skall midt under mängdens vimmel och under trycket af lifvets trängande göromål känna sig omgifven af en atmosfär af ljus och frid. Han skall erhålla ett nytt förråd af både fysiska och andliga krafter. Hans lif skall sprida vällukt omkring, sig och uppenbara en gudomlig kraft, som skall påverka människornas hjärtan.