Vi vilja alltför gärna vända oss till våra medmänniskor för att söka medlidande och upprättelse hos dem i stället för att se upp till Jesus. I sin nåd och trofasthet tillåter Gud ofta, att de, som vi sätta vår lit till, svika oss, på det vi må lära, hvilken dårskap det är att förlita på människor och sätta kött till sin arm. Låt oss i ödmjukhet och oegennytta fast förtrösta på Gud. Han känner de sorger, som gå oss djupt till hjärtat, men som vi icke kunna uttrycka. När allting förekommer dig mörkt och oförklarligt, så kom ihåg Kristi ord: "Hvad jag gör, vet du icke nu men framdeles skall du få veta det."