Det var nödvändigt för Petrus, att bli medveten om sina egna karaktärssvagheter och sitt behov av Kristi nåd och kraft. Herren kunde inte rädda honom undan trångmålet, men Han kunde ha räddat honom från nederlaget. Om Petrus hade varit villig, att ta notis om Kristi varning, skulle han ha vakat under bön. Han skulle ha vandrat i fruktan och bävan, för att inte snubbla och falla. Och han skulle ha fått gudomlig hjälp, så att Satan inte kunde ha avgått med segern.