Jesaja fick en underbar uppenbarelse av Guds härlighet. Han skådade yttringen av Guds kraft, och efter att ha sett Hans majestät, uppmanades han att gå åstad och uträtta ett bestämt verk. Han kände sig helt och hållet ovärdig uppgiften. Vad fick honom att betrakta sig som ovärdig? Såg han sig som ovärdig, innan han fick en skymt av Guds härlighet? – Nej; han trodde sig stå rättfärdig inför Gud; men då Herren Sebaots härlighet visades för honom, då han blev varse Guds outsägliga majestät, sade han: ”’Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’” Detta är det verk, som var och en av oss måste få gjort å sina vägnar. Vi önskar, att ett glödande kol från altaret skulle vidröra våra munnar. Vi vill höra dessa ord uttalas: ”har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad” (The Review and Herald, den 4. juni, 1889).