Den hårda behandling som apostlarna hade utsatts för av fängelseföreståndaren, hade inte väckt några hämndkänslor hos dem. Paulus och Silas besjälades av Kristi anda och inte av någon hämndlystnadens anda. Deras sinnen var fyllda av Frälsarens kärlek. De kände därför inte någon ovilja mot sina förföljare.