Hans hedniska motståndare påminde honom om Sokrates' öde. Denne hade ju dömts till döden på grund av att han förkunnade främmande gudar. De rådde därför Paulus att inte riskera sitt liv på samma sätt. Men apostelns föreläsningar åhördes med spänd uppmärksamhet. Med sin okonstlade visdom vann han deras respekt och beundran. Han lät sig inte nedtystas vare sig av filosofernas vetenskap eller ironi. När de insåg att han hade bestämt sig för att fullfölja sitt uppdrag bland dem och att under alla omständigheter framföra vad han hade att säga, beslöt de sig för att lyssna till honom. |