Väckte hopp, gav ny kraft
Frälsaren gick från hus till hus, botade de sjuka, tröstade dem som sörjde, botade de sjuka och talade frid till de bedrövade. Han tog de små barnen i sin famn och välsignade dem och talade hoppfullt och tröstande till trötta mödrar. Med en aldrig svikande ömhet och mildhet försökte han lindra varje form av mänskligt lidande och misär. Han arbetade inte för sig själv utan för andra. Han var allas tjänare. Att inge hopp och ge kraft åt alla som han kom i beröring med, var för honom detsamma som mat och dryck. När människor lyssnade till hans undervisning, som skilde sig så starkt från rabbinernas traditioner och dogmer, väcktes nytt hopp i deras sinnen. I hans undervisning fanns en uppriktighet som gav hans ord övertygande kraft.