Men människor blir förhärdade genom själviskhet. I likhet med Ananias och Safira frestas de att behålla en del av sina tillgångar, samtidigt som de gör anspråk på att fullfölja Guds avsikter. Många använder pengar slösaktigt för att tillfredsställa sig själva. Människor rådgör med sin nöjeslystnad och tillfredsställer sin smak, medan de nästan ovilligt ger åt Gud ett kringskuret offer. De glömmer att Gud en dag kommer att kräva en korrekt redogörelse för hur hans medel har använts. Han kan lika litet godta de smulor de lämnar till församlingen som han kunde godta Ananias' och Safiras offer.