Den Farao, som han skulle visa sig för, var inte den, som hade påbjudit hans död. Den kungen var avliden, och hade ersatts på tronen. Nästan alla Egyptens kungar kallades för Farao. Mose skulle ha föredragit, att anföra Israels barn som deras general, och föra krig mot egyptierna. Men detta var inte Guds plan. Han ville upphöjas inför Sitt folk, och inte bara lära dem, utan också egyptierna, att det finns en levande Gud, som har kraft till att frälsa och förgöra. Mose fick först befallning om, att samla Israels äldste, de mest ädla och rättfärdiga i folket, som länge hade bedrövats över deras träldom, och säga till dem: ”Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte. Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: ’Jag har sett till er och vet vad man har gjort mot er i Egypten. Därför säger jag: Jag skall föra er bort från lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung. De kommer att lyssna till dina ord, och du skall tillsammans med de äldste i Israel gå till kungen i Egypten och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren, vår Gud.” Verserna 15-18.