Guds kärlek, som visats mot fallna människor i gåvan av Hans älskade Son, gjorde de heliga änglarna förbluffade. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Johannesevangeliet 3:16. Sonen var återskenet av Sin Faders härlighet, och den identiska bilden av Hans person. Han ägde gudomlig förträfflighet och storhet. Han var jämbördig med Gud. Det behagade Fadern, att all fullhet skulle finnas i Honom. Han ”räknade… inte tillvaron som Gud såsom segerbyte”, utan Han ”utgav sig själv genom (39) att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.” Filipperbrevet 2:6-8.