I varje människas erfarenhet kommer det tider med intensiv besvikelse och fullständig modlöshet. Det finns dagar, då sorg och bedrövelse är ens lott, och det är svårt att tro att Gud fortfarande är sitt jordiska barns gode välgörare, dagar då bekymmer plågar själen tills döden förefaller att vara att föredra framför livet. Det är då som många förlorar sitt fäste i Gud. Människor blir då lätt slavar under tvivel, trälar under otron. Om vi under sådana tider kunde urskilja meningen med Guds kloka omsorg med andlig insikt, då skulle vi se änglar som försöker att rädda oss från oss själva och som strävar efter att placera våra fötter på en ännu fastare grund än de eviga kullarna. Ny tro och nytt liv skulle då växa fram.