”Och nu”, fortsätter han, ”överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon.” {Verserna 32-33.} Några av bröderna i Efesus var välbärgade; men Paulus försökte aldrig, att dra personlig nytta av dem. Det var inget i hans budskap, som riktade uppmärksamheten på hans egna behov. Han tillkännager: ”dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov.” {Vers 34.} Mitt i sitt besvärliga arbete och sina omfattande resor för Kristi skull, var han i stånd till, att inte endast täcka sina egna behov, utan att även spara något till stöd åt sina medarbetare, och hjälpa de värdiga fattiga. Detta uträttades genom osviklig flit och den största sparsamhet. Han kunde rätteligen peka på sitt eget exempel, då han sade: ”I allt har jag visat er att ni genom att arbeta på detta sätt skall ta er an de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga.”