Han tillkännagav, att han i sitt okunniga tillstånd kände Kristus, den Smorde, efter köttet, inte genom ett personligt förhållande, utan genom de begrepp, som han, jämte andra, ägde om Hans sinnelag och verksamhet. Han hade förkastat Jesus från Nasaret som bedragare, eftersom Han inte uppfyllde dessa förväntningar. Men i och med Paulus’ omvändelse blev hans syn på Kristus, Messias, och Hans uppdrag långt mera andlig och vittfamnande, än judarnas begrepp om den länge väntade Messias, Frälsaren. Han betonade, att han inte framställde Messias för dem enligt köttet. Herodes hade sett Kristus under Hans dagar som människa; Hannas hade sett Honom; Pilatus och översteprästerna samt rådsherrarna hade sett Honom; de romerska soldaterna hade sett Honom. Men dessa hade icke sett Honom med trons ögon, och erkänt Honom andligt som den förhärligade Återlösaren. Att gripa fatt i Kristus i tro, och vinna andlig kunskap om Honom, var mera önskvärt, än en personlig bekantskap med Honom, då Han visade Sig på jorden. Den gemenskap med Kristus, som Paulus nu ägde, var mera intim och hållbar, än en blott jordisk och mänsklig kamratskap.