Kristus hade befallt Sina lärjungar, att gå ut och lära alla folk; men den tidigare lära, som de hade tagit emot från judarna, gjorde det svårt för dem, att helt förstå Mästarens ord, och därför var de tröga i, att handla efter dem. De kallade sig för Abrahams barn, och betraktade sig själva som det gudomliga löftets arvingar. Det dröjde flera år efter Herrens himmelsfart, innan deras tankebanor hade vidgats så pass, att de förstod intentionerna hos Kristi ord, att de skulle arbeta för hedningarnas omvändelse, så väl som för judarnas. De blev i sina tankar särskilt kallade till denna del av arbetet av hedningarna själva, varav många hade omfattat Kristi lära. Omedelbart efter Stefanus’ död, och eftersom många av de troende blev kringspridda i Palestina, blev Samarien starkt påverkat. Samariterna tog vänligt emot de troende, och var villiga, att höra om Jesus, som i Sitt första offentliga arbete hade förkunnat för dem med stor kraft.