Berättelsen om Betlehem utgör ett outtömligt tema för begrundan. Den innesluter ett omätligt ”djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud” (Romarbrevet 11:33). Med häpnad dröjer vi kvar inför Frälsarens offer, då Han bytte ut Sin himmelska tron mot en krubba och tillbedjande änglars sällskap mot boskapens i ett stall. Mänsklig stolthet och självupphöjelse står med skam i Hans närvaro. Och dock var detta endast en början av Hans sällsamma förnedring. Det hade varit en oändlig förödmjukelse, om Guds Son hade iklätt Sig mänsklig natur redan då Adam i Edens Lustgård ännu levde i ett tillstånd av renhet och oskuld. Men Jesus kom i människogestalt, då vårt släkte hade blivit försvagat genom fyra tusen års synder och överträdelser. Han antog följderna av ärftlighetslagens verkningar. Vilka dessa följder var, visar Hans jordiska förfäders historia. Han tog emot detta arv, för att kunna dela våra sorger och frestelser och ge oss ett exempel på ett syndfritt liv.