Apostlarna var varandra väldigt olika till sätt och vanor. Där var Levi-Matteus, den före detta publikanen eller tullindrivaren, där var även den hetlevrade och nitiske Simon, som avgjort hatade det romerska herraväldet; vidare den godhjärtade och impulsive Petrus, den försagde Judas (Taddeus), den tvivlande men dock trohjärtade Tomas, den senhjärtade och trossvage Filippus, de frimodiga och äregiriga Sebedussönerna, jämte de övriga. Dessa var här sammanförda, alla med sina fel och brister samt medfödda och inrotade böjelser till det onda. I och genom Kristus skulle de dock få tillhöra Guds familj och lära sig, att bli ett i tro, i lära, i ande. Kristus är den stora medelpunkten, och de skulle komma närmare varandra i samma mån, som de drogs närmare medelpunkten.