Då Jesus vaknade, för att möta stormen, ägde Han fullkomlig frid. Det fanns ej ett spår av fruktan i ord eller blick, ej heller i Hans hjärta. Han vilade ej i medvetandet om Sin allmakt. Det var ej såsom ””jordens, havens och himlarnas Herre” Han bevarade Sitt lugn. Den makten hade Han avstått ifrån. Han säger: ”Jag kan inte göra något av mig själv” (Johannesevangeliet 5:30). Han förtröstade på Faderns makt. Det var i tro – i tro på Guds kärlek och omvårdnad – som Jesus vilade. Och kraften i det ord, som stillade stormen, var Guds kraft.