Himmelens änglar betraktar Guds familjs lidande på jorden, och de är redo att samarbeta med människorna, när det gäller att befria från nöd och lidande. Gud hade genom Sin försyn fört prästen och leviten den väg, där den slagne mannen låg, för att de skulle se hans behov av hjälp och barmhärtighet. Himmelens invånare iakttog dem med intresse, för att se, om deras hjärtan skulle gripas av förbarmande med mänskligt lidande. Det var Frälsaren, som i öknen undervisade hebréerna. Höljd i moln- och eldstoden, hade Han gett dem en annan vägledning, än den folket nu fick av sina präster och ledare. Den förbarmande omsorg, som lagen påbjöd, gällde även djuren, som ej i ord kan ge uttryck åt sina behov och lidanden. Föreskrifter i detta avseende hade blivit givna åt Mose för Israels barn och var av följande innebörd: ”Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom” (Andra Moseboken 23:4-5). Men genom mannen, som blivit överfallen av rövare, framställde Jesus ett fall, där en broder var i nöd. Hur mycket mera skulle inte deras hjärtan röras av medlidande med honom, än med ett lastdjur!