Hans liv var en fortlöpande följd eller serie av förolämpningar och förföljelser. Jagad från Betlehem av en avundsjuk kung, förkastad av Sina egna landsmän i Nasaret, dömd till döden utan orsak i Jerusalem, fann Jesus med Sina få trogna efterföljare en tillfällig tillflyktsort i en främmande stad. Han, vars hjärta alltid rörts vid åsynen av mänskligt lidande, Han, som helat de sjuka, återgett de blinda deras syn, de döva deras hörsel och de stumma talförmågan, Han, som mättat de hungrande och tröstat de sorgsna, drevs bort från det folk, som Han bemödat Sig om att rädda. Han, som hade vandrat på de stormupprörda vågorna och med ett ord stillat deras dån, Han, som drivit ut de onda andarna, vilka i Honom känt igen Guds Son, Han, som uppväckt de döda ur dödens sömn och som hållit tusenden fångna genom Sina visdomsord, var oförmögen att nå dessa hjärtan eller sinnen, som var förblindade av fördomar och hat och som nu genom sin halsstarrighet förkastade ljuset.