Jesus var strax framför dem och ledde dem på vägen mot staden. Så länge de höll ögonen fästade på honom, var de trygga. Men snart blev några av dem trötta. De sade, att staden var långt borta och att de hade räknat med att nå dit tidigare. Vid sådana tillfällen uppmuntrade Jesus dem genom att lyfta den högra armen. Från armen kom ett strålande ljus som böljade över adventskaran, och de ropade "halleluja". Men somliga var obetänksamma och förkastade ljuset bakom sig. Det var inte Gud som hade lett dem så långt ut, sade de. Då slocknade ljuset bakom dem, så att de befann sig i ett fördunklat skumt mörker. De snubblade, förlorade målet och Jesus utom synhåll och föll av från vägen ner i den mörka och ogudaktiga världen under dem." |