Genom Guds nåd kom vi alla välbehållna i land. Men en del av passagerarna som hade varit skräckslagna under stormen låtsades inte längre om den, annat än för att skämta om sin rädsla. En kvinna som högtidligt hade lovat, att om hon blev bevarad så att hon kom i land skulle hon bli kristen, ropade skämtsamt när hon lämnade båten: ”Ära vare Gud. Jag är glad att stå på land igen!” Jag bad henne dra sig till minnes vad som hänt några timmar tidigare och minnas sina löften till Gud. Hon vände sig bort från mig med en fnysning.