När Aron tog sitt första steg i fel riktning, uppfylldes han av den ande som hade drivit folket, och han tog ledningen och gav befallningar som en general och folket var ovanligt lydigt. Här gav Aron beslutsamt sitt samtycke till de värsta tänkbara synder, eftersom det var mindre farligt än att stå som försvarare av det rätta. När han avvek från sin renhet och integritet genom att samtycka till folkets synder verkade han vara inspirerad av en beslutsamhet, ett allvar och en iver som var ny för honom. Hans fruktan föreföll att plötsligt försvinna. Med en iver som honom aldrig har visat när han stått som försvarare för Guds ära mot det som var felaktigt, grep han arbetsredskapen för att forma guldet till en kalv. Han gav order om att bygga ett altare. Med förvissning som vore värdig en bättre sak (300) förkunnade han för folket, att det i morgon skulle bli en fest för Herren. Trumpetarna tog orden från Arons mun och lät proklamationerna ljuda från kompani till kompani i Israels härar.