Vi lever i den högtidligaste och viktigaste tiden av denna jordens historia. Vi är mitt uppe i den sista tidens faror. Viktiga och fruktansvärda händelser ligger framför oss. Hur viktigt är det inte att alla som verkligen fruktar Gud och älskar Hans lag skulle ödmjuka sig inför Honom och känna smärta och sörja och bekänna de synder som har skilt Gud från Hans folk. Det som borde väcka till en känsla av fara, är att vi inte känner eller förstår vårt tillstånd, vet hur lågt vi står och att vi är nöjda med att bli kvar där vi är. Vi borde fly till Guds ord och till bönen och var och en för sig söka Herren med iver. Vi skulle göra detta till vår viktigaste angelägenhet.