IV De väckte hans vrede vid Meribas vatten,
och det gick illa för Mose för deras skull.
Ty de var upproriska mot hans ande,
så att han talade tanklöst med sina läppar.
De förgjorde inte folken,
som HERREN hade befallt dem,
utan blandade sig med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.
De utgöt oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom blodet.
De orenade sig genom sina gärningar,
de handlade trolöst i allt de gjorde.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
Han gav dem i hednafolkens hand,
så att de som hatade dem fick råda över dem.
Deras fiender förtryckte dem,
de blev kuvade under deras hand.
Han räddade dem många gånger,
men de hade ett upproriskt sinnelag
och sjönk allt djupare genom sin synd.
(112) Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
Han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
Han lät dem finna barmhärtighet inför alla
som fört dem i fångenskap.

Fräls oss, HERRE, vår Gud,
och församla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och berömma oss av att lova dig.
Lovad vare HERREN, Israels Guds,

från evighet till evighet!
Och allt folket skall säga: ”Amen.”
Halleluja! Ps. 106.