När Johannes vid Jesu dop pekade på honom som Guds lamm, kastades nytt ljus över Messias' uppgift. Profetens sinne riktades mot orden hos Jesaja: "Han öppnade icke sin mun, lik ett lamm som föres bort för att slaktas." – Jes. 53:7. Under de följande veckorna studerade Johannes med nytt intresse profetiorna och de lärdomar som offertjänsten uppenbarade. Han kunde inte klart skilja mellan de två sidorna av Kristi gärning som ett lidande slaktoffer och en segrande konung, men han insåg att hans ankomst hade en djupare betydelse än prästerna eller folket hade förstått. När Jesus hade kommit tillbaka från öknen och Johannes såg honom i folkmängden, väntade han tillitsfullt på att han skulle ge folket ett eller annat tecken på sin verkliga ställning. Nästan otåligt väntade han på att få höra Frälsaren förkunna sitt uppdrag, men inte ett ord blev sagt och inget tecken gavs. Jesus svarade inte på Johannes' tillkännagivande om honom, utan slöt sig till hans lärjungar utan att ge något yttre bevis för sitt särskilda uppdrag eller göra något för att väcka uppmärksamhet.